Lägger in lite bilder på mig, Emma och Emilia tillsammans. Detta var skolavslutningen 2005. Vi gjorde regnbågensbarn. Fick dom här bilderna av en kompis på msn.. Världens bästa Emma & Emilia! Jag älskar er!

 Glöm aldrig att jag är eran Ela! Ni är my girls! <33

 Jag är så glad för att jag har er Emma, Emilia och Madde. Ni betyder så otroligt mycket för mig och gör så att jag orkar mycket med mitt liv, fast det inte är så lätt ibland. Vi har alltid så kul tillsammans och kan skratta mycket ihop. Emma, jag vill tacka dig för alla skratt och tokstunder som jag får ha ofta med dig och Milla, jag vill tacka dig för att jag kan prata mycket med dig och att ja vi har så otroligt kul tillsammans. Madde, jag vill tacka dig för att du är världens bästa "faster" som finns som stöd och tröst mycket för mig, som verkligen tar väl hand om mig när något är svårt eller när jag bara har mycket som ska ut från mig. Jag är så otroligt glad för att jag har er tre som verkligen finns som stöd för mig. Ni är my hearts. <33

Jag älskar er så otroligt mycket, det får ni aldrig glömma!

Saknar Maria så fruktansvärt mycket. Vill ha det som förr. Vill ha henne här med mig, vill att hon ska vara med mig, bara le och skratta som hon alltid gjorde. Önskar jag kunde gå ner till hennes lägenhet och bara va med henne. Och bara känna att jag har henne hos mig. Allt känns så tyst och tomt utan henne, ingen som ringer och vill prata med mig. Det är så fruktansvärt tomt utan henne. Varför skulle hon försvinna i år? Jag önskar för det mesta att jag fick ha henne några år till, men det fick jag tydligen inte. Kände då när hon försvann att kommer jag att orka med detta? Det har nu gått ett halvt år sedan hon försvann och visst, jag mår inte så bra, men jag vill inte ge upp heller, försöker och fatta att hon finns med mig fast hon inte är med i livet. Vill bara ha det som förr, bara ha henne i livet. Hon tog alltid hand om mig då jag inte mådde bra eller om jag bara va ensam så ville hon alltid komma hit och bara ta hand om mig. Men så är det inte längre. Jag har ingen Maria längre som kan ta hand om mig. Jag orkar inte skriva något mer.. Tack för mig!

Japp snart är det 1 år mellan mig och Robin, om 13 dagar. Vart fan tar tiden vägen egentligen? :) Jag tycker att vi blev tillsammans igår ju. Tiden går verkligen fort så man hinner knappt med något känns det som. Ska ju bjuda klassen på tårta sen, vet inte riktigt hur jag ska göra med tårtan. Sak jag baka, köpa eller be någon annan göra den åt oss? Det kan inte jag bestämma mig riktigt än för. Aja, det är ju 13 dagar kvar så jag behöver inte tänka på det nu. Sen vet jag inte heller vad jag och Robin ska göra på våran 1 årsdag heller. Aja, vi får snacka ihop oss och se om vi kommer på något att göra något. Annars får vi väll bara va hos honom då. Det går ju det också. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer om 1 årsdagen..

Tack för mig.

Ja idag är det ett halvt år sedan min faster Maria gick bort från mig. Saknar henne så förbaskat mycket. Allt är så overkligt. Kan liksom inte förstå att hon verkligen har gått bort från mig. Hon fanns ju som stöd varje dag för mig då hon levde, vi ringde alltid till varandra. Vi var som en person jag och hon. Vi var som bästa vänner. Vi stod liksom varandra så otroligt nära. Det känns som det var igår man fick beskedet om henne, att hon hade gått bort, att hon var död... Kan berätta om beskedet. Då var det såhär att jag var på praktik hos min bror Micke och vi åkte till olika företag och dela ut paket här i Älvdalen. Vi åkte förbi Marias lägenhet och där stod en ung tjej och väntade på någon. Sen när vi for förbi där igen så var en ambulans där. Jag tänkte högt: Tänk om det är Maria! Min bror Micke sa att jag skulle inte oroa mig, det är nog inte hon. Sen for vi vidare och dagen blev slut. Jag gick hem, såg ambulansen där fortfarande. Men tänkte inte mer på det. Kom hem och var glad. Sjöng och hade mig. Ringde Maria, ingen svarade. Jag tänkte att hon ringer väll upp bara hon har kommit hem. Ingen ringde och då kom pappa hem in genom dörren och jag undrade varför han var hemma så tidigt. Han brukade komma hem vid sex tiden annars. Han berättade då beskedet för mig. Han sa med ledsen röst att det är Maria. Jag blev rädd, skrek och grät och hade mig. Frågade om hon var borta, om hon var död och ordet var ja det är hon. Jag började skaka och grät som sjutton, fick panik och viste ingenting vad jag skulle ta mig till. Vi hade pratat med varandra några dagar innan hon bara försvann. Sen sa pappa att vi skulle ner och hämta farmor, för hon var där hos Maria. Jag satt och grät hela tiden, det gjorde så fruktansvärt ont inom mig. Pappa frågade då vem det var som hittade Maria och det var farmor sa hon. Hon fann sin egna dotter död inne i vardagsrummet i Marias lägenhet. Vi for vidare till farmor och faster Anna och farbror Per & hans fru Madde kom dit. Jag bara grät. När Madde kom fram till mig gav jag henne sån stor kram och ville aldrig släppa henne. Vi fikade och så och pratade och sen for vi till Marias lägenhet. Det kändes tungt och hon var inte där. Jag höll nästan på att börja grina då också då vi var där. Var så himla van att hon var hemma då jag var där i hennes lägenhet. Så var det med det. Hon finns alltid i mitt hjärta. Jag kommer alltid att älska henne... Min Maria!

Japp, idag har vi köpt nya stövlar åt mig. Dom är skit snygga. Knäppte kort på dom också som jag ska lägga ut här på bloggen. Vi skulle bara titta, för pappa skulle köpa gummistövlar till hans tjej, men det var inget som dög för henne och sen hittade jag mina stövlar. Så då kollade vi på dom och då frågade pappa mig om jag ville ha dom nu istället och då sa jag att jag vill det. Så han sa att han kan betala dom åt mig så får jag ge pengar till honom sen. Har ju pengar på banken som jag tror att pappa kan föra över till hans konto. Efter vi hade handlat stövlarna åt mig så åkte vi vidare till farmor    för hon skulle ha hjälp med att fram kalla bilder på fujifilms hemsida så då fick pappa hjälpa henne med det och jag satt och kollade i olika fotoalbum. Mycket gamla kort på mig och mina syskon såg jag att hon hade, men iof så har jag typ sett korten tusen gånger. Brukar alltid kolla igenom korten när jag inte har något och göra där då pappa hjälper henne med datorn. Sen åkte vi vidare till sportaffären jag och pappa då. Hittade ingenting och pappa skulle kolla på en 50 års present till en kompis till honom som ska ha 50 års present nästa fredag så då får jag vara ensam hemma ett tag. Han tänkte köpa ett fiskespö då.

Japp, vi får väll se vad jag skriver om i denna blogg. Blir säkert mycket om mina dagar och mycket om kärleken mellan mig och min Robin. Kommer även och skriva mycket av mig om mina tankar och funderingar som jag har mycket. Känns som att det finns mycket ibland som ska ut från mig. Har ju mycket inom mig som vill ut ibland och då måste jag kunna få skriva av mig det. Nej, nu snart ska jag nog gå och fixa lite frukost tror jag eller om dom här hemma gör det. Det brukar dom göra på helgerna. Jag blir så trött på dom på kvällarna när det är helg, för jag vill sova då, men får inte det. Får lägga mig halv ett på nätterna då och då är jag totalt slut i hela mig.

Nej, nu orkar jag inte skriva så mycket mer. Hoppas jag får blogg lust lite senare så jag kan skriva lite senare om vad jag har gjort och så. Vi får höras lite senare om jag har något och skriva om då.. Tack för mig..